Markusevangeliet 15:21-39
De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus. Honom tvingade de att bära Jesu kors.  Och de förde Jesus till den plats som kallas Golgata, som betyder Dödskalleplatsen. De försökte ge honom vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om vad var och en skulle få. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det skrivet: ”Judarnas kung”. Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: ”Ha! Du som river templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv och kom ner från korset!” På samma sätt förlöjligade översteprästerna och de skriftlärda honom och sade till varandra: ”Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Messias, Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så att vi får se det och tro!” Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet som varade fram till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elohi! Elohi! Lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?” Några av dem som stod där hörde det och sade: ”Hör, han ropar på Elia!” En av dem sprang och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka och sade: ”Vänta, så får vi se om Elia kommer och tar ner honom.” Men Jesus ropade med hög röst och gav sedan upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod framför honom såg att han gav upp andan på det sättet, sade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”

Andakt:

Idag är det långfredag. Den här dagen läser vi om den allra mörkaste delen av påskens berättelse. Vi minns och hedrar att Jesus dött för oss. Ledarna som hade fängslat Jesus hade inte laglig rätt att själva döma honom till döden utan de behövde att en politisk ledare, som hette Pilatus, gjorde det. Därför börjar den här dagen med att de drar Jesus med sig till honom och övertalar honom att döma Jesus till döden. Pilatus vill först inte göra det för han ser ingen anledning till det. Men tillslut blir han ändå tvungen att gå dem till mötes och Jesus får sin dödsdom. De för ut honom utanför staden och korsfäster honom. De reser korset och efter en plågsam upplevelse på korset dör han. När han dör så händer något som kan tyckas märkligt men som tydligt förklarar vad det är Jesus gör när han dör för oss. I Jerusalems tempel fanns ett utrymme som kallades för ”det allra heligaste.” Det var ett rum där man trodde att Guds närvaro fanns. Dit in fick bara en av prästerna gå en gång om året. En vanlig människa hade inte tillgång till den närvaron alls pga. människans synd. Eftersom människan gör fel gentemot Gud så skiljde man Guds närvaro från människorna genom ett stort draperi som täckte den platsen. Men när Jesus dör så brister det förhänget. Hela tyget går mitt itu. Guds närvaro var inte längre skiljd från människan. Det som tidigare fanns mellan oss och Gud, synden, det var nu hanterat av Jesus. Jesus har betalat priset för synden och Guds närvaro kunde därför komma varje människa nära. Synd vi begår är fortfarande inte något Gud uppskattar. Det är fortfarande något som får dåliga konsekvenser för oss och andra. Men det skiljer oss inte längre från Gud, från att uppleva hans närvaro i våra liv. Soldaten som stod vid Jesu kors konstaterar att Jesus verkligen var Guds son. Att det som Jesus hade sagt om sig själv var sant. Att Gud själv just hade dött för människans skull.

Utmaning:

Ta en promenad med lovsång i hörlurarna där du tackar Jesus för vad han har gjort för dig.

Läs vidare:

Lukasevangeliet 23:1-49
Romarbrevet 8:31-39